Varbergsloppet 11 juli

Min födelsedagspresent från Andreas och Camilla var för en god sak – nämligen att springa för Lovisa för liv, vilket innebar att springa för Almers hus i Varberg och Barncancerfonden. En fin sak och självklart skulle det bli kul – även fast det var oerhört längesen som jag sprang en mil på asfalt. Kan det ha varit Göteborgvarvets seedningslopp i Uppsala? Tror nästan det. Sist jag sprang ett lopp på asfalt var iaf Åstadsloppet 21 km i höstas. Tanken när jag gick i mål då var ju aldrig mer och det har väl inte funnits något direkt sug i kroppen att springa fler lopp på asfalt. 😉

Det var en lång väntan på att loppet skulle starta. Varmt i luften och solen sken från en klar himmel. Jag hade glömt ta med mig Resorb, så jag var lite orolig över hur huvudet skulle ta det hela när vi skulle springa. Jag är känslig mot stark sol mot huvudet och ögonen och var iallafall glad över att jag hade löparglasögonen med mig.

Väl på plats försökte jag hålla mig i skuggan så gott det gick. Jag tog en uppvärmningsrunda mot det håll som loppet skulle avslutas och det doftade havssalt överallt. Tång. Väl tillbaka så gick jag bort och kollade starten. Vi skulle starta sist, efter startled 5, så en hel kvart senare än de som startade i elitledet.

Tror det blev lite galet med starten för oss, vi kom iväg 2 minuter innan, men det var bara att köra igång. Det var trångt i början, jag stod i mitten av gruppen och fick springa ute på kanten för att komma förbi. Det var otroligt mycket folk överallt efter hela banan och alla hejade och applåderade när man sprang förbi. Missade helt att det var en 50 meters sprint efter ett par kilometer, hade ju varit kul att testa hur fort man hade kunnat sätta de 50 metrarna. 😉

Fin bana, en hel del små backar efter vägen och det gjorde att jag tog mig igenom hela, för i varje backe fick jag lite extra skjuts framåt. På de platta delarna hade jag det tyngre.

Väl ca 2 km innan mål började tröttheten sätta in, men då kom ändå en sån där känsla av att det var nära, så jag tryckte på lite extra. Målrakan var typ 1 km lång och jag kämpade sista biten för att ta mig in i mål. Förhoppningen var att komma in under 52 minuter när jag såg att klockan passerat 51 min. Såg sen att det blev 52 blankt. Gaaah, en sekund hade jag kunnat ta om jag vetat.

Skulle absolut kunna tänka mig att springa detta lopp igen, så vi får väl se hur det blir nästa år – om jag får med mig Andreas och Camilla på en ny omgång. De verkade lite sugna på att komma igång med lite löpning!

Tack Camilla och Andreas för en kul dag!!

Varbergsloppet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s