Tjurruset 2013

Vaknade redan innan kl 05 igår morse. Var jag utvilad eller bara nervös inför tävlingen..? Valde att försöka somna om och lyckades.
Väl på tåget vid halv åtta slog det mig att det var dags. Vet inte varför jag inte alls kände mig lika taggad inför loppet som jag gjort helgen innan då jag sprang Lidingöloppet? Den känslan infann sig aldrig.

Det flöt på bra med resan in till Stockholm och vidare ut till Tullinge flygfält, där årets drabbnimg skulle gå av stapeln. Väl på stationen i Tullinge stod abonnerade bussar och väntade in oss. Toppen!!

På området var det lite rörigt, olika tält, mycket människor överallt, bilar.. Mötte upp Torbjörn och Desirée vid informationstältet och bytte om lite snabbt. Det var blåsigt och mulet. Lite gråtrist. Kanske hängde mitt humör på väderleken. Är du taggad?! frågade Torbjörn. Nja, sådär blev väl svaret. Jag kände mig inte taggad, glädjen ville ftf inte komma fram!

Ställde mig i startfållan, uppvärmning med Friskis&Svettis – kul!! Så sista minutrarna till start, jag stod långt fram, men ändå inte. Startskottet gick och tjejerna rusade förbi och jag hamnade snabbt rätt långt bak. Men jag kände ingen stress, ville ha en lugn start för att ha ork hela vägen. Efter en kilometer kom lite vattendrag att ta sig fram i, trångt och långsamt, gick inte att komma förbi, bara att anpassa sig. Kom ner till en sjö, under ett hinder och krypa ut till strandkanten, sen vidare ut i vattnet. Djävulskt kallt, min kropp fick sig en smärre chock av kylan och jag hade svårt att hitta flytet i andan. Jag studsade fram, ville hålla igång kroppen. Log lite, tänkte att det är snart över. Upp ur vattnet, benen var domnade, fötterna som klumpar. Nu väntade en skidbacke upp. Det gick inte att springa, jag var för kall. Tog det säkra före det osäkra och höll igång kroppen uppför. Sen väntade en lång löpning på hyfsat flacka partier, både på stig, spår och grus. Rätt tråkig löpning. Jag ogillar att springa på ren grusväg. Inget tekniskt.

Till slut fick vi svänga av rätt ut i skogen. Kände genast hur känslan kom tillbaka! Jag älskar verkligen att få springa i skogen! Nerför en slänt, -heja Anso ropade Torbjörn som sökt sig till halva sträckans bana. Jag låg bra till. Skönt tänkte jag, det här fixar jag, bara 5 km kvar. Skulle det komma en monsterjobbig del nu? Mindes ju att det skulle vara mjölksyra vid 7 och 9 km.. Pang! Jag stupade rätt ner på marken.. Hade snubblat på en stor sten i det höga gräset och det smärtade i både knä och armbåge. Jag reste mig upp snabbt, joggade vidare, kände efter. Det gjorde ont, men gick ändå bra. Ojade mig lite och minns att jag sa Aj högt. Bara köra på igen.
Nu kom bondens åker. En lång sträckning att springa på. Jag höll vänster så jag kunde passera några stycken. Vidare ut på ny grusväg och ytterligare längre fram en ny skogsstig. Yeej! Efter stigen kom sanden. Vi var ute på sandtaget. Det gick lätt att springa på det hårda underlaget och vi kom fram till en sandgrop. Först neråt i rasande fart och sen var det bara att jobba uppåt i en lång sandbacke. Minns att jag tänkte att det var som måndagens crosspass, i grusgropen, fast den tog aldrig slut. Väl uppe var det några smågropar upp och ner, en funktionär ropade att det var 1300 meter kvar. Jag ökade farten lite, höll i när det kom uppförsbackar och skogsstigar. Ett par hundra meter innan mål började jag höra att vi var nära, hörde speakern på håll.
Passerade 10 km skylten och i samma veva hörde jag en massa skrik och hejarop. Aah, nu kommer gegget! Mycket riktigt, hopp ner i bäverdammen, det var djupt och jag höll i repet. Över stockar och djupa pölar. Vid sista pölen valde jag vänster. Plump! Ett hål – jag rasade långt ner, vatten upp till hakan. Bara kämpa sig upp och vidare. Kall och tunga fötter igen, nu var det tufft att hitta farten i kroppen. Runt en kurva, sen såg jag målet. In under ytterligare ett kryphinder, sen sprang jag in över mållinjen och var riktigt nöjd!
Torbjörn ropade – jag var nog inne bland de 80 första. Härligt, då nådde jag mitt mål!

Vi tog oss till informationsdisken efter lite foton och prat om loppet. Resultaten lades ut live; in och kolla. Plats 102. Rackarns!! Två placeringar efter mitt tänkta mål. Retligt.
Vi gick bort till parkeringen där jag bytte om till rena och torra kläder. Man fick bjuda på att visa sig halvnaken. Väl ombytt gick vi tillbaka till mål för att se om vi kunde hitta några andra löpare. Stötte nästan direkt på Desirée – hon hade nog studsat ner i bäverdsmmen, för hela hon var brunsvart av lera. Fick denna härliga bild på henne!

image

Fick lite buljong och värme i kroppen. Gick tillbaka till bilen och fick kaffe, bulle och godis. Yammi!

Började smälta min 102:a plats, som slutligen blev en 105:e. Hade gått att trycka på mer på de flacka partierna och även i sandbacken, men var ändå nöjd över att jag tagit loppet i en lagom och skön takt.
Blir nog en nyanmälan till nästa år, suget efter topp 100 återstår.

KBK!!

image

image

Innan och efter start. Sluttid, 1.04.32 vilket gav en 105:e plats på 10.4 km.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s